everything in transit

Söndag och jag har skrivit olika dagböcker för allmän beskådan på internet under flera års tid. Det här är inget nytt. Vi tycker om det i vår tidsålder, det där med att ändra namn och börja om på nytt någon annanstans. Nya psedonymer under vilka vi kan ventilera samma gamla tankar i skrift, men ändå på ett nytt sätt, för vi har ju en ny layout trots allt. Kan man inte helrenovera insidan kan man åtminstone göra light-versionen, som att skapa en ny blogg, eller helt enkelt byta namn på en nästan ett år gammal som man aldrig orkade skriva i då (läs: som jag gjorde). Det kanske är på sin plats med någon slags introduktion, en prolog eller presentation. Det skulle nog kunna vara ganska passande, men på mitt golv ligger mitt liv utspritt i högar, mina örhängen är försvunna och trots att mina nycklar har sin egentliga plats i min väska är det sällan jag hittar dem där.

Häromnatten vaknade jag av att jag låg och tittade ut genom mitt fönster. På andra sidan den nytvättade rutan (läs: grönsåpa, fönsterputs och tidningar på golvet) såg jag Orion. Stjärnbilden var klarare än jag någonsin sett den förut. Det var som om den fått mer ljuskraft än alla andra stjärnor den natten, så tydlig att jag nästan såg strecken som ska binda ihop de ensamt glödande kloten till en stor krigare (läs: tillsammans är man mindre ensam, även som stjärna). Det var obeskrivligt vackert, nästan övernaturligt. Det är först efteråt som jag undrar om jag verkligen såg det jag tror att jag såg. Jag vet inte ens om man verkligen kan se Orion från mitt fönster, och om man isåfall kan se den under den här delen av året. Kanske drömde jag bara, vilket faktiskt är mycket möjligt. Jag har drömt så underligt det senaste. Ofta handlar det om människor jag saknar. Ett annat ständigt återkommande tema i mina drömmar är att folk jag tycker mycket om antingen förolämpar, förudmjukar eller förkastar mig på ett eller annat sätt. På senaste har drömbilderna varit klara, med starka ljus och skarpa konturer och tydliga röster. Som i den drömmen när han sa mitt namn utan svårighet, utan accent. Jag undrar om det var rätt röst, om den överlevt någonstans i mitt undermedvetna och nu finns gömd på andra sidan sömnen tillsammans med en gnistrande Orion. Jag och Freud hade haft en del att snacka om.

Ljud: Brand New - Jesus Christ (http://www.myspace.com/brandnew)