everything in transit

Förträngd flygrädsla gör sig påmind på ett mycket obehagligt sätt. Jag vet inte vad jag ska ta med mig för att lugna mina nerver under resan. Sist kunde jag sova en stund på ditvägen, men på hemvägen var det kört. Då satt jag stel som en pinne och kallsvettades, fick dödsångest för varje gång planet skakade till. Det var ingen idé att försöka läsa ens, det gjorde mig bara illamående. Jag önskar jag kunde ta med mig mitt pussel. Det är bästa avkopplingen ever. Dock lite opraktiskt att ta med på resan kanske, vilket är mycket dumt. Jag skulle verkligen behöva det. Nej, det får bli Trollvinter som åker med i väskan tror jag, en bok som också har en lugnande inverkan på mig. Det är jag och de rädda smådjuren. Karaktärer som hunden Ynk är svårslagna. Frågan är dock om ens en sådan bok kan få mig att inte tänka på döden konstant i cirka två timmar. I vanliga fall är jag inte rädd för att dö, men när jag flyger... Huh.

Den ena hörluren till min mp3 glappar rejält. Funderar på om det är någon mening att ta med den överhuvudtaget om jag inte hittar ett par fungerande hörlurar till imorgon. Men ja, från Prestwick till Edinburgh utan musik, det känns lite ovärt. Men från Prestwick till Edinburgh med musik i bara en hörlur? Vilka dilemman jag brottas med såhär på kvällskvisten va. Annars är det mesta färdigt. Batterier av olika slag på laddning, allting i princip färdigpackat, pengar växlade, kexchoklad (färdkost) inhandlad. Jag ska försöka sova nu. I natt sov jag sämre än på länge. Vaknade hela tiden och var lika livrädd varje gång att jag försovit mig. När klockan väl ringde vid sex kände jag mig tröttare än en säl med ryggont och kroniska sömnsvårigheter, trots att jag nästan inte gör någonting alls om dagarna. Sova behöver jag uppenbarligen ändå.