everything in transit

Imorse vaknade jag alldeles genomsvettig efter en dröm jag hade ett alldeles klart minne av. Jag vågar inte säga om det kan kallas mardröm. Någon annan skulle förmodligen inte se det som det, men drömmar är ju individuella, så under vilken kategori de faller är upp till var och en. Det jag förvånas över lite såhär i efterhand är alla detaljerna, det rika språket (både det engelska och det svenska), och så framförallt det som sades. Jävlar, mitt undermedvetna är värsta visdoms-snubben. Jag måste skriva ner det innan jag glömmer av det. Budskapet var tydligt, i den mån det kan vara tydligt när man är lika splittrad som en kristallkrona som precis krossats mot marken.

Annars läser jag en del, och för tillfället har jag en hel del bra böcker som väntar. Har nyss läst Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig av Bodil Malmsten, och jag vidhåller att hon är ett geni, eller bara en alldeles vanlig människa. Min favoritförfattare, inga tvivel om den saken. Det finns inte ord som beskriver hur mycket jag beundrar henne (eller så är det bara så att jag inte hittar dem). Annars så läser jag A long way down av Nick Hornby, som är sjukt bra och rekommenderas starkt. Och så lyssnar man på City and Colour, för det är bra grejer.