Nothing really
Den här bloggen skulle kunna vara snyggare. Jag medger det såhär utan vidare. Någon förändring ser jag dock inte i sikte med tanke på att allt som har med koder att göra i den här datavärlden får mig att bli alldeles matt. Jag håller mig till min sax och mitt limstift, thank you.
Mitt liv känns fortfarande ganska händelsefattigt, även om det kanske inte är det egentligen. Jag var och simmade idag, och eftersom jag senast slarvade med crawlandet fick jag ta igen det idag. 600 meter crawl blev det allt som allt, och jag är faktiskt lite stolt, för så mycket brukar det inte bli. Jag tog det i etapper, 100 meter åt gången, för att inte dö alldeles, och varvade med en massa bröstsim. Crawl är faktiskt hemskt mycket jobbigare än bröstsim för en otränad själ. Jag vet inte vad det är som blir så mycket jobbigare egentligen, men främst tror jag att det är att man inte kan andas efter varje simtag. Och benspark är något jobbigare än vanliga bentag. Fast man ser lite snyggare ut när man crawlar. Proffsigare liksom. Åtminstone den första längden när man inte kränger hit och dit som en utmattad ål och flämtar som ett gammal ånglok varje gång man andas, för det säger ju sig självt att det inte är särskilt snyggt. Jag har dessutom världens hetaste simglasögon. Limegröna av märket Speedo. Det ni!
Så vill jag tipsa om den här videon som jag tittat på med jämna mellanrum den senaste tiden. Tänk att vara den tjejen alltså. Min andning hade förmodligen varit något häftigare än hennes (om jag ens kunnat andas vill säga). Hursomhelst är det fruktansvärt vackert: http://youtube.com/watch?v=_Ye8GLPUVsM
