everything in transit

Om det finns någon som vet hur man gör det svårt för sig så är det jag. Varje password jag knappar in påminner om en tid i mitt liv, representerar en del av mig eller mina minnen. Delar som jag allt som oftast önskar tog lite mindre plats. I alla sånger ligger ett dolt budskap, i speciella rörelsemönster finns hela historier, i blickar finns hela världens oförståelse och omöjligheter. Utanför passerar taxibil efter taxibil på kullerstensgatorna i en luftfuktighet som klistrar sig fast på kroppen och jag måste bara påpeka det igen: hur många mil man än åker finns det ingen plats där man åker ifrån sig själv. Känslorna är världsomspännande, de sträcker sig som tentakler över världen och omsluter den. Det som gjorde ont hemma gör lika ont här, samma skrapsår på knäna. Det som ändrats är perspektivet. Det är lite som att vara i exil från sitt "riktiga" liv. Inte från sig själv, men från sin vardag. Ett Aj! kan färdas hela vägen från Europas nordligaste delar till min lilla hjärterot i sommarvärmen på södra halvklotet utan problem, och utan att effekten avtar på vägen. Men om man bara inte låter Ajet få ta över, när nu det ändå är möjligt i en stad som aldrig sover och sjuder av liv, så fungerar det ändå utan större problem. Framtidshoppet kommer och går, men jag är i högsta grad levande ändå. Jag har en underlig solbränna på mina fötter, jag har börjat klara av att ta åt mig när jag hör killkompisar kommentera mig (positivt) sinsemellan när jag går förbi på mina evighetspromenader till och från skolan i stekande värme . Det händer att jag ler för mig själv när jag passerat dem, att jag rätar på ryggen (utan att för den sakens skull bli särskilt lång) men utan att sakta av på stegen eller visa något utåt - i äkta latina style. I Sverige finns det åtskilliga återvändsgränder, och jag svär att jag har gått in i varenda en och att jag ännu inte lyckats hitta ut från en del av dem. I den här staden är allt enkelriktat, vilket resulterar i att man kan köra runt i cirklar i år efter år efter år. Återvändsgränder finns det kanske också, men jag har ännu inte vandrat in i dem alla. Det gör att jag har en tidsfrist på iallafall några veckor innan det är kört. Förhoppningsvis klarar jag av att cirkla omkring istället till den dagen jag måste hem till mina redan välbekanta återvändsgränder, och kanske till och med klarar av att ta itu med dem då.