Jag har lurat mig själv så många gånger nu
Självdiciplinen åkte på semster och jag skriver i snitt två meningar i timmen på min uppsats. Jag menar, hur svårt kan det vara egentligen? Det är bara att skriva de därfyra sidorna och vara färdig sedan, men att studera på distans är uppenbarligen inte min grej. Jag ska hålla mig borta från youtube för sätter jag mig där är det definitivt kört för resten av kvällen... Men vad det lockar. Den nya kärleken är Flight of the conchords. Jesus Amalia alltså. Fyra avsnitt hanns med igår och jag blev såld, såklart. Jag minns att jag tänkte att jag skulle följa serien redan i våras eller vad det nu var när den sändes på SVT, men jag missade konstant sändningstiden så jag la ner det, vilket jag ångrar nu. Å andra sidan har jag desto mer att se fram emot.
Det där med att se fram emot förresten. Jag ser verkligen fram emot i sommar. På något underligt vis föreställer jag mig den som en ljus årstid full av balans och harmoni. Just den sinnesstämningen kommer jag förmodligen inte att uppnå, men det känns fint att lite naivt tro det. Det är ungefär samma naivitet som säger till mig att det inte alls är någon brådska med min miniuppsats. Den naiva lilla rösten säger att det kommer gå utav bara farten när jag väl sätter igång. För jag har ju inte redan satt igång ungefär tio gånger eller så, nej nej.
Oh well. Mot giljotinen.
