En av alla fasor
Det är en lite surrealistisk känsla att snart åka. Även om dagarna flyter på som vanligt är det svårt att släppa tanken på att jag snart kommer bo på andra sidan jorden en tid framöver. Min största skräck just nu är själva ankomsten, att komma alldeles ensam till en helt ny stad, en ny världsdel och ett språk som jag behärskar skamligt lite av. Att sedan åka taxi, och hoppas på att inte bli lurad skjortan av sent en argentinsk kväll, med nerverna utanpå och vara i extrem sinnesförvirring. Det kommer också gå, men det är onekligen skrämmande såhär i förhand.
Kommentarer
Postat av: Gabriella
Det kommer att gå bra! Jag (åkte visserligen inte fullt så långt men) var fruktansvärt nervös eftersom jag aldrig hade flugit ensam. När planet väl har lyft inser man att man inte har så mycket mer att välja på än att skärpa sig och sen upptäcker man att det egentligen är mest spännande! (Mamma hävdar dock att fortfarande att hon nog aldrig varit så nervös!)
Postat av: Kath
det kommer gå galant. tänk bara positivt. varje händelse är ett nytt, kärt minne du kommer kunna plocka fram många år senare och njuta av och tänka "oj, det här gjorde jag!" :)
Trackback
