everything in transit

Nu är det snart två veckor sedan jag slutade skolan. Sista tentan gick bra läste jag häromdagen på kursportalen så jag kan vara helnöjd med min insats i universitetsvärlden såhär långt. Dock har jag redan gått igenom det där, att det inte direkt är det jag presterar i skolan som gör mig lycklig, för att göra bra ifrån mig i skolvärlden tar jag för givet. Det är ett måste helt enkelt. Överhuvudtaget ser jag på mig själv som någon som SKA lyckas i arbetsliv, med karriär och hela den baletten. Som kompensation för allt annat jag inte kan liksom. Följaktligen är jag inte särskilt nöjd med mig själv just nu. Jag befinner mig nämligen i en situation jag inte befunnit mig på flera år. Jag har ingen som helst inkomst, eftersom jag inte har något jobb, och inget studiemedel. Jag är alltså arbetslös. Mina dagar är visserligen ganska bokade ändå, för jag har passat på att träffa mycket folk nu "när jag ändå inte gör någonting", men tiden utöver det där går jag som ett rastlöst spöke. Man kunde ju hoppas att när man går sådär rastlös och oroar sig för att börja plocka ut av sina sparpengar för att överleva gör någonting konstruktivt, som till exempel att söka ett jobb.

Jag gör inte sånt.

Nej. Istället sover jag länge på morgonen, städar inte mitt rum, slötittar på tv, och skjuter alla måsten på morgondagen. Om jag bara väntar länge nog kanske jobben knackar på dörren och låter mig välja det allra bästa av alla hundra alternativ som finns endast för mig, lite den logiken. Nåja, jag har åtminstone mat för dagen och tak över huvudet, och dessutom en alldeles ny laptop som jag faktiskt är lite förälskad i, trots att jag allt oftare det senaste året börjat må rejält illa av materialismen och slit och släng-mentaliteten. Dock kunde jag inte säga nej till datorn som jag ser som min kompanjon för ett antal år framöver om inget oväntat och olyckligt inträffar. Inget slit och släng alltså, utan en långsiktig investering. Som det är nu sitter jag i min säng och skriver för glatta livet när jag inte behöver internet, för då får jag snällt använda den "gamla" datorn, men när internet är fixat ska jag väl även kunna bloggaifrån min nya skyddsling. Min stoltaste stund var när jag lyckades installera allting själv. Teknilektikern gick runt och strålade här hemma, i'm telling you.