Bultande hjärta

Klockan är några minuter över elva och imorgon börjar jag omänskligt tidigt med bibliotekskunskap klockan åtta, så lite sömn vore på sin plats. Det ska snart bli det också, om det går. Det är så mycket som rör sig i huvudet på mig nu att jag inte vet i vilken ände jag ska börja för att nysta upp den här tankehärvan. Frågan är om det ens är nödvändigt. Insidan domineras av ett upproriskt bultande hjärta och jag är uppriktigt tacksam och fruktansvärt glad för att hjärtat gör just det; bultar och sväller och pumpar omkring endorfiner in i varenda cell i min kropp. Ja, jag är kär. Jag är hemskt kär, och därför också livrädd, precis som det ska vara. Livrädd med ett leende, åtminstone för nu, och mer än så tänker jag inte be om.

Och fjärilarna stannar ännu en dag

Du har väl märkt hur allt har börjat gå din väg, som av en god konspiration?


I have no doubt; one day the sun will come out

Coldplay var helt fantastiskt, jag upptäckte hur mycket jag tycker om Stockholm igen och de senaste fyra dagarna har jag ätit oförskämt mycket delikat (och dyr) mat som mina föräldrar betalat för. En längre konsertrecension kommer kanske, men tills vidare så får ni nöja er med bilden nedan som är tagen under Lovers in Japan, i ett fjärilskonfetti jag aldrig tidigare skådat. Det är förövrigt precis så hela jag känner mig; en okontrollerbar fjärilsfarm på insidan, och jag älskar det.


A new beginning or something close to it

Sista jobbveckan på sommarschemat är avklarad och det känns fint att vara färdig. Redan imorgon är det registrering på Handels som gäller, så ikväll ska ett personligt brev som ska lämnas in i samband med detta skrivas färdigt och skrivas bra. Det blir alltså inte svårt att fylla dagen med aktivitet på något sätt, och veckan kommer nog försvinna i rasande takt. Det är inte ens en vecka kvar tills det är dags för Coldplay i Stockholm till exempel. Vart tog sommaren vägen liksom? Men som jag längtat! En Linnea som ska få höra Chris Martin är en lycklig Linnea. Faktiskt känns mycket väldigt bra just nu, utom möjligtvis det personliga brevet som jag verkligen drar mig för att börja med. Men iallafall, det är svårt att förklara den njutning jag känner av att få ha haft en ordentlig sovmorgon idag, samt att få sitta och slappa i min säng en hel dag. Det är helt fantastiskt på alla sätt och vis, faktiskt.

En liten bit av Bohuslän

De senaste dagarna har tillbringats ute vid sommarstugan och jag har mest gjort ingenting. Detta ingenting har jag gjort med en bra magkänsla som jag bara önskar ska få hålla i sig. Och det är egentligen allt någon behöver veta just nu.


Sista tidens glädjeämnen

Bara för att jag inte riktigt kan ta mig tålamodet till att skriva det här så som jag skulle velat så blir det lite mer simpelt. Den senaste tiden har jag varit med om en del saker som har gjort mig glad, och här nedan följer ett urval av de händelserna;
- U2. Wow. Vad ska man säga liksom? Ticnet-köandet på Defensa var värt det tusen gånger om, minst sagt.
- Spotify. En ängel till arbetskamrat har förbarmat sig över mig och fixat detta eftertraktade program, äntligen.
- Islandshästarna i hagen mellan mitt jobb och mitt hem som jag inte längre kunde hålla mig från att klappa häromdagen. Så söta! Så mjuka, med stora, fina ögon. Den lilla hästflickan i mig skriker av längtan, på allvar.
- Blåbär med mjölk (och socker, om man kör lyxvarianten).

På andra sidan sömnen

Idag. Åh, som jag har längtat till idag.
Det är månader sedan jag gick upp mitt i den argentinska natten för att beställa biljetter nu. Det känns avlägset men levande och hursomhelst så är det jag som om sisådär tjugo timmar står någonstans på Ullevis ståplatta och sjunger i kör med resten av Göteborg till With or without you.
Senare idag, på andra sidan sömnen, är det jag som ska se U2 för första gången i mitt liv. Och inte nog med det. Förband är inga mindre än Snow Patrol, vilket jag inte fick reda på förrän idag. Det finns en viss ironi i det. Jag som brukade fly ur affärer när Chasing cars spelades, men inte på grund av att jag hatade låten eller minnena den framkallade. Nej, precis tvärtom. Det gick inte att hantera bara. Nu har jag, ovetande, betalat dyra pengar för att se dem i Göteborg. Live.
Men iallafall. Snart. U2. Ja, som jag har längtat.


RSS 2.0