everything in transit

Imorgon är jag ledig, vilket i sig är trevligt. Mindre trevligt är att jag ändå måste sätta klockan. Varför? Jo, för att få tag på folket på vårdscentralen så tidigt det bara går. Jag behöver ha svar på två huvudfrågor och en hel rad eventuella följdfrågor. De första två frågorna lyder: 1) När kan man komma in för undersökning under dagen/ när är det "drop-in"? 2) Är ni i strejk? Är svaret på fråga två ja, så kommer en del svordomar yttras från min sida. En av de viktigaste frågorna är "var i helvete ska jag gå och undersöka mig då om jag får lov att fråga?" Dessvärre misstänker jag att fråga tre kommer bli ganska så aktuell. Jag känner inte för någon långresa till Alingsås för att få lite goda piller utskrivna till mig för en åkomma jag inte haft sedan jag var en liten, liten flicka. Eller ja, jag är ju inte säker, men allt tyder på att jag fått en liten härlig släng av... (och här hörs en trumvirvel för att öka spänningen) öroninflammation. Det kanske låter som om jag är vid gott mod. Så är inte riktigt fallet. På väg hem från jobbet idag (och även under arbetstid när ingen riktigt hörde eller såg) blev smärtan ibland så stor  i mitt stackars öra att jag kände mig tvungen att skrika. På låg nivå liksom. Typ "aj...!". Jag tror att jag måste lyssna lite bättre på min lilla kropps signaler. Hade jag exmeplvis låtit bli att jobba med feber x antal dagar under helgen samt förra veckan hade jag kanske mått lite bättre nu, men det är inte lätt när man är ny på ett ställe och börjar ringa sig sjuk det första man gör ( plus att man under första bredvidgångsveckan även fick magsjuka...). Håhåjaja. Att jag prickar in detta under den vecka mina föräldrar åker bort är ju bara ytterligare ett bevis på min underbara timing. Dessutom piper brandvarnaren förskrämt på övervåningen ungefär varannan minut. Yes, batterierna är slut. Hur fan byter man dem? Var köper man sådana batterier? Suck. Jag hoppas innerligt att resten av sommaren blir något bättre än det här.