Ett skratt som inte fastnar i halsen
Det är inte ofta jag skrattar åt någonting som står i en bok, eller som jag ser på TV, eller ens på en teater. Jag drar på smilbanden, på sin höjd. Ett hjärtligt skratt kommer inte naturligt alltså. Den senaste veckan har dock varit annorlunda. En av anledningarna till det är Carl-Einar Häckners föreställning Pusseldrömmar som jag och Sofia var och såg i tisdags. Det var så fint! En perfekt mix av lite trolleri, sång, musik, dans, poesi och Carl-Einars fantastiska personlighet och underbara humor. Varitén var över all min förväntan, och jag skrattade så jag nästan grät. Högt skrattade jag, vilket var ganska befriande.
Det andra som inträffade den här veckan var att jag skrattade när jag läste en bok, vilket är så ovanligt att det i princip aldrig händer. Boken i fråga var Priset på vatten i Finistère av min favorit genom alla tider, Bodil Malmsten, och jag hade hunnit fram till ett kapitel vid namn Sniglar & språk. Det här är franska när den är som bäst. Det är helt fantastiskt:
Till målarens telefonsvarare:
"Goddag vara madame, jag är glömma på sak när ni sakerna jag be. Sänget på foten passerad.
Jag är inte hinner av den."
Bandet slut, ny uppringning:
"Ja! Det madame igen. Igen. Det vägget, den ny inte bra kan jag det på franskan god kväll."
Till målaren när han kommer:
"Goddag herr M, jag frågar mig om ni har ett mycket stark strumpbyxa. Jag är själv bara vanligen klistrig.
Inte alls, inte alls, men jag rädd att han ska ramla totalt. Tack så mycket tack så mycket, det är mycket snällt, tack tack.
Merci beaucoup."
och:
Otaliga är de gånger jag kallar den gode, efter vad jag så småningom förstår djupt religiöse, monsieur H för herr Homofil.
Varje gång det händer ser jag hans springpojke blekna, ännu en av alla dessa unga män som grips av namnlös fasa inför mitt språk, och jag hör för mitt inre öra hans ordlösa bön: Gode gud gör så att hon inte kallar chefen för herr Homofil igen.
Bönen blir inte besvarad.
- Ur Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten
Det andra som inträffade den här veckan var att jag skrattade när jag läste en bok, vilket är så ovanligt att det i princip aldrig händer. Boken i fråga var Priset på vatten i Finistère av min favorit genom alla tider, Bodil Malmsten, och jag hade hunnit fram till ett kapitel vid namn Sniglar & språk. Det här är franska när den är som bäst. Det är helt fantastiskt:
Till målarens telefonsvarare:
"Goddag vara madame, jag är glömma på sak när ni sakerna jag be. Sänget på foten passerad.
Jag är inte hinner av den."
Bandet slut, ny uppringning:
"Ja! Det madame igen. Igen. Det vägget, den ny inte bra kan jag det på franskan god kväll."
Till målaren när han kommer:
"Goddag herr M, jag frågar mig om ni har ett mycket stark strumpbyxa. Jag är själv bara vanligen klistrig.
Inte alls, inte alls, men jag rädd att han ska ramla totalt. Tack så mycket tack så mycket, det är mycket snällt, tack tack.
Merci beaucoup."
och:
Otaliga är de gånger jag kallar den gode, efter vad jag så småningom förstår djupt religiöse, monsieur H för herr Homofil.
Varje gång det händer ser jag hans springpojke blekna, ännu en av alla dessa unga män som grips av namnlös fasa inför mitt språk, och jag hör för mitt inre öra hans ordlösa bön: Gode gud gör så att hon inte kallar chefen för herr Homofil igen.
Bönen blir inte besvarad.
- Ur Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten
Kommentarer
Postat av: sofia
shit alltså, hur kunde jag glömma av din blogg?! skamligt. kul i alla fall att läsa om vår kära carl-einar, det var ingen dum kväll :)
Trackback
