Dans dans dans!
Förrgår kväll, alltså måndag, var en helt fantastisk kväll. Då gick jag och många av mina lägenhetskamrater nämligen på La Bomba, en helt otrolig show som går varje måndag här i Buenos Aires. Jag förstår inte att jag inte varit på det innan, för när jag gick därifrån var jag alldeles upprymd och glad. På en scen finns ett gäng trummare som spelar non stop i cirka två timmar, rytm efter rytm och folk kan inte stå still, och inte jag heller. Det var intensivt. Som hjärtslag. Jag som de senaste åren haft allt svårare att vara hundra procent närvaranade i något sammanhang, som haft så svårt att fokusera, kände plötsligt att jag var där till hundra procent. Jag tänkte inte ens på att jag dansade. Man bara gjorde det, för det var så jävla bra. Jag har faktiskt inte ord. La Bomba blir lätt en måndagsvana de kommande veckorna.
