everything in transit

Hösten i Buenos Aires gjorde helt om och bestämde sig för att bjuda på sommarvärme några sista dagar. Tiden som inte spenderats framför datorskärmar med det sista av grupparbete nummer två har jag försökt njuta av värmen och solskenet. Mest står jag på balkongen och bara iakttar folket på gatan nedanför, 29:an som dundrar förbi, det lilla jag kan se av stadens skyline. Jag inser värdet av balkong mer än någonsin och när jag sedan på riktigt ska börja leta lägenhet hemma så kanske det faktiskt är så att balkong, åtminstone en fransk, får bli någon form av krav. Eller önskemål kanske, det låter mer ödmjukt. Nu är iallafall de sista raderna skrivna på grupparabetet, och det har i vanlig ordning varit ett slit när jag ett par gånger suttit med gråten i halsen. Nu däremot väntar en hel kväll och en hel dag innan the last research question släpps på fredag och jag ska bara fokusera på min ledighet.

Jag vill egentligen berätta om allt som händer här, alla fantastiska människor och platser här. Energin som utgör staden, hur den pulserar, hur inte en enda bild jag tar kan göra den rättvisa. Jag måste erkänna att jag är oerhört glad över att ha lite övergångstid mellan kursens slut och hemresa. Inte på något sätt för att jag kommer känna mig färdig med staden här om lite drygt två veckor, utan för att jag inbillar mig att övergången åtminstone kan mildra chocken lite. Tre månader av mitt liv här. En evighet och ingenting. Min nya stad som bjuder på sommarsol långt in på hösten och som jag älskar innerligt.