Uruguay
Okej, dags för uppdatering. Everything in transit goes reseblogg, eller så kanske den gjorde det för längesedan. Jag måste säga att jag har lite svårt att säga vilken kategori min kära vän bloggen tillhör, och det blir svårare och svårare hela tiden. Den svävar åt alla håll och även om det är lite påfrestande då och då att hela tiden känna avsaknaden av den röda tråden så är det sådan jag är. Det är alltså med en viss stolthet jag slår fast att det här är en blogg som inte är bunden till något visst ämne. Den dagen det sker så kan jag lika gärna sluta skriva, för då är det ingen mening längre. Då finns det bara en platt ytlighet kvar och det skulle vara som att gå emot allt det jag tror på. Och det menar jag faktiskt på allvar.
Så med det sagt och konstaterat kan jag med gott samvete gå vidare till mina resebetraktelser. Helgen spenderades i Uruguay, alltså. Jag fick dock en skakig start då det på min biljett stod att jag var av norsk nationalitet, och tanten i passkontrollen vägrade släppa igenom mig och sa att jag antingen inte skulle komma ut ur landet eller in i Uruguay om jag inte ändrade min biljett. Jag blev så stressad att jag ville gråta, med femton minuter kvar till avresa och ett misstag som så lätt hade kunnat vara ogjort om killen i biljettkassan inte hade utgått från att jag också var norsk bara för att mina resekamrater var det. Hursom, jag fick springa ner till biljettkassan igen, med galen blick vifta med min biljett och pass och så ordnade det sig ganska snabbt och smidigt, trots allt. Vi stannade en natt i Colonia, ett litet ställe vars äldre delar är på UNESCOs världsarvslista. Kontrasten från Buenos Aires var total. Lugnet var överväldigande på ett bra sätt och bilarna stannade när man gick över gatan. Dessutom var vårt hostel också jättefint, så jag var sjukt nöjd med att vara där. Därefter gick resan mot Montevideo, huvudstaden. Vi hamnade efter mycket om och men på ett väldigt underligt hotell. Tapeterna var från en annan tidsepok, förmodligen smutsen också, men det var charmigt och sunkigt och det kändes helt fint. Montevideo däremot hade inte den småstadscharm som Colonia och definitivt inte den storstadscharm som Buenos Aires. Inte ens gamla stan var något att hänga i julgranen, men det var kul att ha sett det. Staden var så... jag vet inte, ful? Grå? Men strandpromenaden var fin, det måste Montevideo ändå få lite cred för. Hursom var det härligt att komma ut ur BA lite, se annat och umgås med folket. Dessutom var mina resekamrater så söta på lördagskvällen efter födelsedagsbowlingen (jag och Tora fyllde båda år på söndagen), för då hade Ingrid, Snorre, kaisa och Chiara fixat med födelsedagstårta på ett av våra sunkiga hotellrum som vi satt och åt på servetter med röda plastknivar. Stort tack för det. Och när vi sedan kom hem på söndagskvällen, efter världens skönaste färd i första klass på färjan, möttes vi av våra flatmates Linnea och Anna-Sarah som sjöng och hade laddat upp med tårta och tända ljus. Fin helg, med andra ord. Too bad att den slutade i feber och förkylning för min del, men det är sådant som är mindre viktigt i det stora hela.
Så med det sagt och konstaterat kan jag med gott samvete gå vidare till mina resebetraktelser. Helgen spenderades i Uruguay, alltså. Jag fick dock en skakig start då det på min biljett stod att jag var av norsk nationalitet, och tanten i passkontrollen vägrade släppa igenom mig och sa att jag antingen inte skulle komma ut ur landet eller in i Uruguay om jag inte ändrade min biljett. Jag blev så stressad att jag ville gråta, med femton minuter kvar till avresa och ett misstag som så lätt hade kunnat vara ogjort om killen i biljettkassan inte hade utgått från att jag också var norsk bara för att mina resekamrater var det. Hursom, jag fick springa ner till biljettkassan igen, med galen blick vifta med min biljett och pass och så ordnade det sig ganska snabbt och smidigt, trots allt. Vi stannade en natt i Colonia, ett litet ställe vars äldre delar är på UNESCOs världsarvslista. Kontrasten från Buenos Aires var total. Lugnet var överväldigande på ett bra sätt och bilarna stannade när man gick över gatan. Dessutom var vårt hostel också jättefint, så jag var sjukt nöjd med att vara där. Därefter gick resan mot Montevideo, huvudstaden. Vi hamnade efter mycket om och men på ett väldigt underligt hotell. Tapeterna var från en annan tidsepok, förmodligen smutsen också, men det var charmigt och sunkigt och det kändes helt fint. Montevideo däremot hade inte den småstadscharm som Colonia och definitivt inte den storstadscharm som Buenos Aires. Inte ens gamla stan var något att hänga i julgranen, men det var kul att ha sett det. Staden var så... jag vet inte, ful? Grå? Men strandpromenaden var fin, det måste Montevideo ändå få lite cred för. Hursom var det härligt att komma ut ur BA lite, se annat och umgås med folket. Dessutom var mina resekamrater så söta på lördagskvällen efter födelsedagsbowlingen (jag och Tora fyllde båda år på söndagen), för då hade Ingrid, Snorre, kaisa och Chiara fixat med födelsedagstårta på ett av våra sunkiga hotellrum som vi satt och åt på servetter med röda plastknivar. Stort tack för det. Och när vi sedan kom hem på söndagskvällen, efter världens skönaste färd i första klass på färjan, möttes vi av våra flatmates Linnea och Anna-Sarah som sjöng och hade laddat upp med tårta och tända ljus. Fin helg, med andra ord. Too bad att den slutade i feber och förkylning för min del, men det är sådant som är mindre viktigt i det stora hela.
Kommentarer
Trackback