everything in transit

Klockan är några minuter över elva och imorgon börjar jag omänskligt tidigt med bibliotekskunskap klockan åtta, så lite sömn vore på sin plats. Det ska snart bli det också, om det går. Det är så mycket som rör sig i huvudet på mig nu att jag inte vet i vilken ände jag ska börja för att nysta upp den här tankehärvan. Frågan är om det ens är nödvändigt. Insidan domineras av ett upproriskt bultande hjärta och jag är uppriktigt tacksam och fruktansvärt glad för att hjärtat gör just det; bultar och sväller och pumpar omkring endorfiner in i varenda cell i min kropp. Ja, jag är kär. Jag är hemskt kär, och därför också livrädd, precis som det ska vara. Livrädd med ett leende, åtminstone för nu, och mer än så tänker jag inte be om.