everything in transit

Det här är det första livstecknet från mig på bloggen. Första livstecknet från ett land långt borta, vill säga. Lägenheten är utrustad med bredband vilket gör bloggskrivandet till en mycket liten affär, och det känns fint. Jag är inte riktigt säker på vad klockan är här, men enligt beräkningar borde den vara runt åtta och jag har precis vaknat efter ett par timmars sömn. MIna ben känns fortfarande svullna efter flygresan och jag funderar seriöst på stödstrumpor till hemresan, men det känns lite för mycket tantvarning... Hursomhelst, jag anlände igår, här är varmt och min första uppsättning kläder är redan nersvettad. Lägenheten ligger mitt i San Telmo, vid korsningen av Estados Unidos och en gata jag inte minns namnet på. Vi bor två här för tillfället men ska bli fem. Det är ett gammalt kolonialhus och det finns en liten patio (tror jag det kallas, typ liten uteplats) och det är ungefär hundra meter i tak (liten överdrift, men för att få fram känslan). Än har jag inte hunnit göra stan, obviously, men tänkte göra mig iordning så snart som möjligt och åtminstone handla lite mat. Jag kan inte riktigt fatta att jag är här men det känns sjukt bra måste jag medge. Idag kan jag ta på mig en sommarklänning när jag går ut! Bara en sådan sak. Oh well. Nu ska jag nog försöka mig på att tvätta mig lite. Vattnet här luktar klor och igår när jag tvättade mig i ansiktet blev jag alldeles rödögd och ögonen sved. Om det berodde på trötthet eller det misstänkta kloret låter jag förbli osagt, men i mitt stilla sinne önskade jag nästan att jag hade tagit med mig mina gröna simglasögon.