everything in transit

Det finns många ämnen värda att skrivas om som försvinner någonstans på vägen mellan tanke och faktiskt skrivande. Vardagsföreteelser, liksom. Allt det som aldrig sätts på pränt. Jag är helt enkelt för lat för att någonsin kunna bli författare på riktigt. Det är den sorgliga, men också det oerhört ospännande, sanningen.

Nej. Jag fortsätter väl i min oinspirerande vad-som-har-hänt-sen-sist-stil, tills vidare. Det som då har hänt är att jag kommit in på juridikprogrammet på första intagningen, så jag slipper sitta och våndas och vänta på besked till augusti. Jag är minst tusen gånger mer motiverad till att börja plugga juridik nu än vad jag var förra året. Jag kan nästan sträcka mig till att säga att jag är lite pepp. Vi får se hur det här blir. Jag hoppas innerligt att det blir bra dock. Annars jobbar jag mycket och känner mig ganska okej med det. Igår såg jag inte mindre än två filmer och eventuellt återkommer jag med recensioner av dem. Min läslust ligger och pirrar under ytan och bryter nästan igenom ibland, men oftast är jag så trött om kvällarna att jag hinner somna innan själva genombrytandet hinner ske. Min lust till uteliv däremot lyser med sin frånvaro, men det är ingenting jag lider av. Alls. Sådant där brukar alltid ordna sig med tiden. Vid närmare eftertanke så gör ju det mesta det; löser sig med tiden. Hur svårt det än må vara att tro innan. Jag är inte typen som tror på lösningar förr eller senare egentligen, men ibland överbevisar livet mig, som tur är. Om livet kommer klara att överbevisa mig i alla avseenden återstår ju att se. Jag återkommer när jag är död gällande den frågan.