Why now and then never can be compatible
"Älskling, jag har aldrig kunnat lära dig nånting,
i bästa fall så kan jag bidra med en känsla"
Först och främst, Jocke Berg är ett geni när det gäller lyrik och musik. Min beundran för människor med sådan begåvning är minst sagt stor. Alltid.
Så, med det sagt.
Idag avklarades mitt tredje tandläkarbesök den här veckan. Det känns nästan lite som att vara 14 igen och gå på tandreglering stup i kvarten, med undantag av att tandställningar har bytts ut mot visdomständer som gör sitt absolut bästa att bryta sig igenom tandköttet på ett extremt smärtsamt sätt. Sedan tisdag har jag haft medicin dock, så nu fungerar jag ganska så normalt igen. I övrigt är det här första morgonen på min tre dagar långa helg, och det är svårt att beskriva vilken lättnad jag känner över lite ledighet. Jag älskar sommaren mycket, oftast, men att jobba på schema ger inte samma känsla som jag minns från min barndoms somrar när antalet lediga dagar bredde ut sig framför mig i en underbar oändlighet. Kort sagt; att vara i tjänst under sommarens finaste och varmaste dagar gör det omöjligt att njuta på samma sätt som skulle ha varit möjligt under de där sommarloven. Dock är jag införstådd med att det är såhär resten av livet kommer se ut. Jobb, jobb, jobb och förhoppningsvis några veckors semester. En liten del av att acceptera vuxenlivet. Och sen känner jag mig tvungen att tillägga att jag är tacksam över att ens ha ett jobb. Jag menar, i dessa tider av skyhög arbetslöshet, framförallt bland ungdomar, så borde jag inte klaga. Nej, klagar gör jag inte. Jag önskar mig bara tillbaka till de där tiderna då man var helt fri från ansvar, när absolut ledighet var en självklarhet och inte en lyx, och de negativa konsekvenserna av den där lyxen inte var så uppenbart påtagliga (= inga pengar, ingen möjlighet att göra något av sina planer som nuförtiden dessvärre alltid innefattar en (stor) ekonomisk aspekt).
Hursomhelst, ikväll kommer Ina på besök från Norge. Ina som jag har så många minnen med från tiden i Argentina och som är en stor bidragande faktor till att tiden där blev så himla bra. Ikväll vi halv elva är det jag som kommer stå och hoppa på stället i ren glädje på Nisse-terminalen. Seriously, I can't wait.