Lugn
Två smarta saker som jag ville skriva om dök upp i mitt huvud igår på väg hem från tåget, och båda tankarna är borta nu; förlorade i någon krök i mina ibland oerhört avancerade tankebanor. Min sinnesstämning kommer jag dock ihåg, för den var något så ovanligt som näst intill harmonsik. Allt kändes ganska fint. Visst är det essentiella delar av mitt liv där pusselbitarna inte riktgt faller på plats och visst lyser vissa pusselbitar rentav med sin frånvaro, men sedan är det ju också allt. Jag gör inte så mycket nu. Mitt liv innehåller arbete, socialt umgänge i största möjliga mån och lite framtidsplanering. Ett tillstånd som kommer få det att krypa under skinnet på mig en vacker dag, ett litet liv som jag inte kommer kunna acceptera i all sin simpelhet för all framtid eftersom jag alltid kommer fråga mig om det här är allt, om det inte finns mer? Just nu behöver jag inte mer. Den här sommaren kommer snart vara försvunnen och jag kanske kommer undra var den tog vägen. Förhoppningsvis kommer jag komma på att det jag gjorde den här sommaren var att leva ett ganska stillsamt, kanske lite tråkigt, liv och periodvis kunde känna att det var mer än okej. Min dag igår var fin. Jag hade fullt upp med jobb under dagen, ett bra mormors-besök och filmkväll hos en av mina bästa vänner till sist. När jag kom hem låg dessutom ett vykort från Kina och väntade på mig. Bara en sådan sak.
