everything in transit

Mitt mönster är så pinsamt förutsägbart. Här sitter jag, klockan är fyra och jag lovade mig själv att få ihop min del av arbetet idag. Helst nu. Helst innan kvällen. Och ändå gör jag allt, verkligen ALLT, som står i min makt för att slippa undan. Det känns så trögt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Så fort jag kommer till något som konkret ska presteras blir jag alldeles matt, och trött, och deppig. Och omotiverad. Framförallt omotiverad. Så nu sitter jag här i min säng, med papper och böcker uppslagna runt mig, med hållning som en hösäck och omotivationen som en gloria omkring mitt huvud. Wish me luck.