everything in transit

Hur ofta händer det hemma att man har karnevaler nedanför sin balkong?
Nej, just det. Inte så ofta.

Att jag ibland kan sakna tystnaden i allt storstadbuller är något jag vet att jag kommer få äta upp tusen gånger om väl hemma igen. Jag kommer ha sådana absinensbesvär efter allt liv och all rörelse, jag kommer spy på pendeltågen mellan Göteborg och Alingsås. Jag kommer inte alls förstå varför bilar stannar vid övergångsställen och jag kommer inte vara van vid att bussarna stannar där de ska. Att inte kunna ha gångavstånd till ställen längre, att gatorna kommer vara snirkliga och inte breda. Att avenyn är ett skämt jämför med avenyerna här. Att inte ha nära till Rio de la Plata, att inte ha en Puerto Madero att gå till. Inga antikaffärer på gatan där man bor och ingen kioskkille som inte har växel. Ingen balkong ut mot Defensa, att inte kunna prata om kvarter, ingen kvalmig tunnelbana, ingen lägenhet i kolonialstil, inga fem meter i tak och ingen dulce de leche.

Hjälp.