Moving on
Jag har ny utsikt nu, ny balkong att sitta på och se ut över staden. Att lämna Defensa var jobbigt och mina sista timmar där visade sig bli de värsta jag har upplevt där under hela vistelsen. Några dagar innan utflyttning började badrummet svämma över varje gång man dushade och man fick sedan stå i några centimeter vatten och ösa upp i en hink för att få bort eländet. Detta upprepades flera gånger och eftersom det var helgdagar här nere var det knappast någon idé att ringa efter hantverkare. Men det är sådant man kan leva med. Det värsta var inventeringen på lördagsmorgonen dagen då vi skulle lämna lägenheten. Prick klockan tio trampade sekreteraren till lägenhetsägaren in. Bara det gjorde att det inte kändes särskilt bra. Ingen i argentina är i tid, och i synnerhet inte på morgonen. Sedan var det som en razzia genom hela lägenheten, där vi fick prickar för sängkläder, handdukar, fläckar på väggarna och en påstått förstörd tekokare. Jag hade inte varit så arg om jag hade känt att det var rättfärdigt, men många av de sakerna som vi nu stod och skulle betala för var det faktiskt inte vi som orsakat. Som det att vi skulle ersätta lakan som aldrig funnits och handdukar med fläckar som inte var rena ens när vi kom. Jag var så ledsen och arg att jag hade gråten upp i halsen och ville bara därifrån. 690 pesos slutade räkningen på, och för er som inte vet så är hundra pesos cirka 250 svenska. Visserligen var detta delat i fem, men eftersom tre av våra lägenhetskamrater redan åkt så vet jag inte hur det blir med det. Galet mycket pengar för ingenting. Och med tungt hjärta var det med det i bakhuvudet som jag fick gå ner för trapporna för sista gången. Det var hemskt.
Nu sitter jag dock några kvarter bort i en annan lägenhet där jag ska bo de sista veckorna och trivs vansinnigt bra. Folket här har både bakat bröd och kaka sedan jag anlände i lördags, vilket är helt toppen. Idag är det dags för mig att börja på den sista uppsatsen i CSR-kursen. Ingenting jag ser fram emot direkt, med tanke på att vi precis avslutade vår förra, men däremot ser jag fram emot att bli färdig. Dessutom ska jag njuta så mycket jag bara kan av Buenos Aires den sista tiden. Jag har sagt det förr, men jag säger det igen. Shit, jag kommer sakna den här staden.
