everything in transit

Jag kom precis på att jag inte givit någon uppdatering om mitt projekt som jag påbörjade i början av min vistelse här. Den största orsaken till det är att det rann ut lite i sanden allt eftersom tiden gick. Jag försökte ganska rejält dock, på alla sätt jag kunde komma på och som samtidigt var realistiska. Jag gick till UCA bland annat, letade mig fram till avdelningen för juridikstuderande och försökte få fram namn på utbytesstudenterna därifrån från förra året. Mannen som satt bakom informationsdisken var hjälpsam men kunde dessvärre ingen engelska, kvinnan som satt bakom informationsdisken visade på alla sätt hon kunde hur jobbigt hon tyckte det var att hjälpa mig och hon var dessvärre den enda som kunde engelska. Jag kände mig väldigt dum efter bara någon minut när jag rodnande försökte hitta en person som jag inte ens visste namnet på. Jag fick hursomhelst mailen till den ansvariga för utbytesstudenter på UCA, och med tiden skickade jag ett patetiskt mail för att försöka få ett namn. Och där slutade sedan alla spår, vilket var ganska väntat. Jag övervägde ett tag att sitta utanför mina drömmars mans skola varje dag och helt enkelt vänta tills han kom förbi, men insåg att jag faktiskt har ett eget liv här också och det skulle ta alltför mycket tid. Så jag lämnade det där. Men den här gången försökte jag iallafall. All cred i världen till mig för det.