everything in transit

Om en vecka är det jag som sitter i Viktoriasalen med cirka 250 andra juridikstuderande förstaårsstudenter och skriver tenta i konstitutionell rätt, europarätt samt förvaltningsrätt. Fyra timmar med fem frågor och lagboken som en allsmäktig gud som sitter inne med alla svaren. Det gäller bara att hitta dem, där inne någonstans mellan de lövtunna bibelsidorna.

Det var längesedan jag skrev en tenta nu, och det var längesen jag var så nervös. I en vecka har jag gått och hetsat upp mig nu, på heltid. Innan dess var oron mer kontrollerad och normal, den gick liksom på halvfart. Jag undrar hur jag kommer se ut på söndag. Ett nervvrak i upplösningstillstånd? Eller något zombieaktigt som inte orkar oroa sig mer? Hur som helst är känslan inte ny - istället för att lägga in en extra växel blir jag paralyzerad och liten och ledsen och somnar ifrån eländet. Inte nog med tentan som tornar upp sig som ett monster i framtiden. Nej, på tisdag är det dessutom föredragning inför en klass med sjukt brighta studenter och muntlig framställning har ju aldrig direkt varit min grej. Milt uttryckt.

Åh suck. Någon glädjespridare lär jag aldrig bli - den rollen övergav jag när jag var runt fyra. Förlåt för det. På söndageftermiddagen får jag besök och helgen därefter har jag fullt med roliga planer. Det nya blocket i skolan som börjar dagen efter tentan är straff- och processrätt, vilket jag tror blir intressant och dessutom har jag fått en lägenhet som jag flyttar till i början av december. Som om inte det vore nog har jag sjukt många bra människor runt omkring mig (som jag önskar jag kunde ge mer tid) och är även lyckligt kär för en gångs skull. Det mesta är egentligen helt okej. Bara nästa söndag blir överstökad så ska det nog ordna upp sig det här.