everything in transit

Nu har jag varit nervös så länge innan den här skittentan att jag inte har någon nervositet kvar i kroppen att uppbåda. Imorgon är det jag som tar bilen in till stan, eftersom man inte vågar lita på västtrafik i kritiska situationer som den här då man faktiskt måste vara på plats i stan i rätt tid. Ett inställt tåg en morgon när det bara går ett tåg i timmen och katastrofen är ett faktum. Därför är jag i denna stund väldigt glad över att jag dels har tillgång till bil (två, faktiskt) samt körkort. Tentan är jag inte lika glad över, men nu vill jag bara ha den överstökad. Ja, jag vet att det har varit ett himla tjat om tentan det senaste, men det är den som uppfyllt stora delar av min tid de senaste två månaderna och jag började jobba upp stressen inför den redan i början av terminen. Däremellan har jag även haft ångest över diverse PM och redovisningsuppgifter. Bör även tillägga att det vi ska tenta av är något så spännande som konstitutionell rätt. Som om inte det vore nog har vi även ett block Europarätt. Bara det är illa, men det tar inte slut där. Nej, vi slänger in lite förvaltningrätt på ett hörn (ett ganska stort hörn) också, så har vi en ordentlig soppa. Och den här terminen ska tydligen vara rena rama barnleken jämfört med nästa. Huh.

Iallafall. Det har gått så långt att jag ser fram emot att få gå omkring hemma och städa och diska när jag kommer hem imorgon. Lite kvalitetstid med dammsugaren känns plötsligt som en belöning efter det här. Jag vältrar mig i planer inför morgondagen som alla innefattar musik, tofflor, och, framförallt, inte så mycket som en skolbok. När jag kommer hem från tentan då. Den ska ju avklaras först. Åh suck. Men, planerna för kvällen väger upp. Musiken och plockandet och diskandet och så kommer M hit och det blir film och värme och jag längtar.