I have a confession to make
Såhär är det: vi är cirka sex veckor in på terminen nu och precis som blivande präser studerar bibeln studerar vi lagboken. Lagboken är, för den som inte är invigt i ämnet, en bok full med lagar tryckta på tunna, tunna blad. Men många tunna blad blir tillsammans en monsterbok, en tegelsten av värsta sort och den ska vara med varje dag, varje föreläsning. I ett par veckor kämpade jag emot alla världens tyngdlagar och bar lagboken och all annan kurslitteratur i en axelväska tills mina axlar och min rygg skrek ut sitt missnöje.
Så nu har jag kapitulerat. Nu har jag gått över till den andra sidan, och det med dunder och brak. Jag har förmodligen blivit västsveriges största ryggsäcksförespråkare hösten 2009, om än med lite skamsen blick så fort jag deklararerar att livet blev så mycket bättre sedan ryggsäcken gjorde comeback. Okej, det är fult och jag känner mig som en sköldpadda. Det är otyplimgt och fullständigt omöjligt att inte känna sig som en missplacerad sjuåring när man bär en ryggsäck på ryggen. Lite som att jag är laddad för fjälltur. Bara toppluvan och knästrumporna som saknas liksom. Allt detta till trots; ska jag gå till handels fyra och 3/4 år framåt, med min polare lagboken som främsta följeslagare varje dag, väljer jag hellre en rygg som inte vill gå i pension vid 26 års ålder framför en välmatchad outfit á la handelsbloggare. Och så är det med den saken.
