Mitt liv i bild
En dag när jag kom tillbaka hem till lägenheten mötte mig en syn som var både oerhört rolig, tragisk och skrämmande på samma gång. I favoritfåtöljen, för tillfället helt obelamrad av diverse andra saker, satt lagboken. Den stirrade stint och uppfodrande på mig, som en maffiaboss från sin skinnfåtölj, lite hotfullt utsrålandes makt. Som om den verkligen ville visa, genom att ta min allra bästa viloplats i besittning, vem det är som bestämmer nu. Jag blev så fullständigt tagen på sängen att jag stod en stund och bara stirrade på lagom avstånd, tills jag började le lite inåtvänt för mig själv och till slut bestämde mig för att hämta kameran.
Hur lagboken överhuvudtaget hamnat i stolen är en helt annan fråga. Jag har då sannerligen inte satt den där, vilket på ett sätt känns lite obehagligt. Det skulle dock inte förvåna mig (det minsta) om den kravlat sig dit på alldeles eget bevåg, envist stretande bara för att ge mig det välkomnande som jag (uppenbarligen) förtjänar.
Kommentarer
Postat av: Therése (Heartcore)
HAHA! Lovely. Kom att tänka på de där monsterböckerna i Harry Potter som man måste stryka över ryggen för att kunna öppna utan att få handen avbiten. Hoppas du hittar nåt trick för att bli kompis med Svea Rikes Lag.
Postat av: Therése
Och för dig är jag ju vanliga-Tles, var förinställt bara. Pöss
Postat av: cristina
haha jag dör! jag tror för övrigt stenhårt på att föremål kan förflytta sig själva. allt för att spela ett spratt med dig... ;*
Trackback
