everything in transit

Imorgon är det jag som ställer klockan på sju för att gå upp och läsa mer om skuldebrev och kvittning, packa min träningsväska och laga lunchlåda. Det lär bli en heldag med andra ord, precis som idag. Dessutom kommer den efterlängtade lönen (fatta hur trött jag är på att ha snålat med mina 60 kvarvarande kronor den här månaden samt snyltat på andra) och jag ska med nöje fylla upp kylskåpet igen. Idag har, bortsett från förmiddagen då jag mest slumrade till gång på gång i min superintressanta bok om fordran och skuld, varit en bra dag. Jag var ute på Hising Island och åt paj hos Kristina, som förövrigt är en sjukt bra person, och det följdes av spansk konversation i Vasastan - en kurs helt utan krav och stress. De sista dagarna har faktiskt varit väldigt bra överlag om jag tänker efter. Inflyttningsfest i lördags hos en gammal gymnasiekompis och ganska många kära återseenden följde med den. Under söndagen blev jag bjuden på kinesisk restaurang av M, som dessutom överraskade mig i dörröppningen med en superfin orkidé som jag är livrädd för att ta död på men som jag redan ser som en självklar medlem i min blomsterfamilj. Förutom orkidén består blomsterfamiljen av en grön blomma som är så gott som odödlig och även den en present, dock inte från M utan från två av mina kära flickor. Måndagen minns jag inte så mycket ifrån, men i tisdags så var jag hos mormor och till min stora glädje har de senaste besöken där inte lett till psykiskt breakdown som de gjort nu så många månader. Varje liten förbättring, varje sak mormor gör på eget initiativ är guld värt och även om konversationen oss emellan består av en övervägande procent monolog från min sida så är det okej. Jag vet att hon tycker om att ha mig där. Så länge jag känner att det faktiskt finns något som spelar roll för min lilla mormor så är det värt att ta fasta på.